Barnen är i skolan och jag skall snart hämta hem den minsta av dom.. har städat och grejjat som vanligt...

Funderar på varför livet är så orättvist?? Vill så mycket men kan inget.. antingen har man ont och är trött eller så finns det inga pengar.. Försöker klara av dagarna som dom är.. har inte råd att låna pengar då dom skall betalas tillbaka igen oxå... och jag har inget svartjobb där jag kan vara ett par dagar och tjäna flera tusen som jag sen kan spendera som jag vill... har inte heller en massa folk som ställer upp allt möjligt, så kan jag inte fixa det själv så blir det inget...

saknar en vän så det gör ont! Trodde allt skulle bli lättare nu men så fel jag hade... alla planer man hade är bara borta och ensam sitter man hela tiden.. löften blir till svek varje dag... saker som man sagt att man skall göra blir inte av, saker som man skall få sällskap till eller själv vara sällskap händer inte... man känner hela tiden att det händer saker bakom ryggen.. Så snart så stänger jag av allt och är bara jag! Då slipper man bli sårad, ledsen eller besviken igen..Orkar inte mera, känns som om jag går sönder bit för bit... hur länge till kommer jag att finnas?? Hur länge till är jag JAG??