Jaa det kan man fråga sig många gånger... funderar mycket och kommer inte fram till något.. vill mycket men inget händer...

Har under det sista året hjälpt mina vänner så mycket jag bara kan, med allt jag har kunnat. Fått många samtal med tårar och panik, löst så mycket det bara går, fixat och donat.. Nu verkar det som om allt flyter på att och någon av dom iaf tagit till sig något av allt det som vi har gjort, eftersom de i sin tur kan hjälpa andra i samma situation. Skönt! Vänner är till för att hjälpa varandra och stötta varandra i både glädje och sorg!

varför känns då som om jag inga vänner har kvar?? Alla tycker att det är för långt att åka, men det är inte längre än till många andra ställen =( är jag då inte värd ett enda besök?? Antagligen inte =( Har en vän här oxå, men vi pratar inget med varandra längre, och glider mer och mer ifrån varandra, våra intressen ligger på 2 helt olika plan tyvärr.. Inget som vi planerar eller har pratat om blir av. Så nu känner jag att med start från idag så skall jag leva mitt liv, göra som jag vill och när jag vill. Är det någon som vill hänga på så är det fritt fram, men jag ber inte och jag tjatar inte.

Saknar dig min mest underbara själsfrände!! Åhh vad jag har längtat efter dig, hoppas hela tiden på att du skall komma, eller snarare ni skall komma men det blir inget av det... tror att det tåget gått oxå =( Känns som om du oxå har försvunnit för mig nu...

Sitter inte mycket vid datorn, vi har bara en som läget är just nu och den vill alla ha... så min tid är mycket begränsad, jag har inte heller något större behov av att sitta så det gör inget. Skriver när jag har chans och när jag får vara helt själv. Hinner inte med att läsa och kommentera andras bloggar, men jag mår inte dåligt över det heller...

Har ännu inte gått ut med denna bloggen till någon, så vi får se hur länge det går innan någon kommer på att jag har den, alla mina andra sidor kommer att försvinna en efter en... kanske kommer en att vara kvar, hhar inte bestämt mig ännu...

    // P